När man får barn ska man gå till barnavårdscentralen i tid och otid. Där berättar sköterskorna om barnet har gått upp tillräckligt i vikt, om det är tillräckligt långt och att om det inte klarar av att klappa händerna får man veta att det ska hen kunna nästa gång, annars! Ibland sticker de även nålar i barnet. Underbart ställe.
Sist jag var där var det fyramånaderskoll. Jag fick godkänt på alla punkter förutom en, barnet helammades fortfarande.
-Jo vars, WHO rekommenderar helamning det första halvåret, men jag tycker nog din tre-fyra månader gamla bebis behöver lite gröt. Industrigröt. Annars dör barnet av järnbrist.
Jag påminner vänligt men bestämt att nej, jag vill helamma längre och nej, jag köper inte färdiggröt.
Återigen påminner hon mig om vikten av att barnet får i sig järn och att blablablabla. Jag stänger av.
-Jag kokade ju egen gröt till O, det gick ju superbra, jag berikade den själv (med quinoa och hemmagjord aprikospuré).
Till svar får jag att alla föräldrar är inte lika bra på näringslära som jag är. Måhända, men hjälp dem då! När det var dags för O att få mat så hade jag massor av frågor till bvc om allt, hur gör man, hur börjar man, vad ska jag tänka på osv. Köp färdigt, var svaret på allt, det blir enklast så.
Suck. Köp köp köp, undra vem som är köpt egentligen?
När jag satt och åt med O på öppna förskolan berömde de andra päronen för mig hur duktig jag var. Sen berättade de för mig att så här kan du ju hålla på nu när du bara har ett barn, men vänta bara, därefter kommer försvarstalet om varför de ger burkmat. Detta har hänt flera gånger och det är aldrig jag som tagit upp det. Jag skulle aldrig få för mig att säga
- Jaha, så du ger färdigmat, och sedan diskutera deras val av mathållning. Men det verkar provocera att tillaga själv.
Sticker det i ögonen på folk att göra egen mat? Har det att göra med deras egen självkänsla eller vad handlar det om? Jag tycker detta är jättesvårt att tala om. Jag vill inte verka förmer än andra, men frågar du får du svar, och jag har massor med tips och knep som gör maten enklare att dela med mig av vid intresse. Och jag kommer göra likadant med R som jag har gjort med O.
Nu har i varje fall R fått i sig sina första bitar mat och igen sveper den här känslan av otillräcklighet över mig. Men jag tror ändå på min och mannens förmåga att laga god och näringsrik mat, även om samhället försöker få mig på andra tankar.
Det är inget fel i burkmat eller industrigröt alls. Det är ju supersmidigt och enkelt att ge. Men jag har valt att inte göra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar