Projektet

Boyaka? Boy aka? Bou Yakah? Hur stavar man till bojaka? Alltså, det där häftiga engelska kraftuttycket? Engelska? För min inre blick ser jag då en liten Sherlock Holmes, en liten tanig man med dåliga tänder, mustache, en rödrutig kavaj med manchester lappar på armbågarna, en pipa i mingipan och en liten kopp te i mellan pekfinger och tumme, de restrerande fingrarna spretar så där som fingarar spretar på findrickarna
- Aaim äm öun ing glishhh låååd, boou yakaaa!
Eller så kan man välja att se Ali G. Boyaka! Väljer man Ali är det engelska, annars är det nog snarare amerikanska. Men hur stavas det?

Min hund tittar på mig. Bedjandes, vädjandes. Det är tydligt när man ser henne, stackarn är ju undernärd (nej). Det måste varit minst 3 år sen hon åt sist. Med sina sista krafter kämpar hon sig till mig, darrandes, skakandes
- Snäääälla matte, bara en liten bit mat, jag är sååå huuungrig.. jag gör vad du vill, tricks? Så går hon igenom hela repertoaren...
Men där sitter jag, likt Djingis Khan med sina undersåtar. Slafsar i mig allt ätbart utan en tanke på övriga i familjen. Har hon tur blir det över till henne. Hon har aldrig tur.
När det inte fungerar att snällt fråga om bara en liiiiiten bit, går hennes vädjandes över till desperation. Ett kvävt yl kommer fram.
- Kom igen då! Jag måste ha mat! Din mat! Nu!
Jag ignorerar henne.
- Tortyr! Tortyr! Ring Hundombudsmannen, antiterroristlinjen, Kungen, vemsomhelst. Rädda mig från svältdöden!
Om hundar kunde skrika, skulle hon med största säkerhet skrika just det. Stackars hunden... Har hennes tappra försök att få i sig lite mat för dagen ännu inte fungerat byter hon än en gång attityd. Hon blir förbannad. Då ställer hon sig lite trotsigt en bit bort och brummar. Jag skulle vilja säga att hon morrar, men det vågar hon inte riktigt, det är snäppet "trevligare" än att morra.
- ge mig... Ge mig, annars....
Tiggerskan är inte lite fräck heller. Det händer ju att hon får, det händer ganska ofta faktiskt. Men hon har inte förstått att man inte har så mycket valfrihet som tiggare. Blir man erbjuden potatis, ja då äts det potatis! Men inte då. Trots att hon är sååå huuungrig att hon knappt kan gåååå, spottar hon förnärmat ut knölbiten och tittar på mig som om jag hade ett hjärta av sten, och kryper tillbaka för att återigen sätta upp skådespelet. Jag har såklart bara mig själv att skylla som skämmer bort henne med allehanda godsaker.
Typiskt att det ska slå tillbaka så hårt när man är snäll..

X

För tio år sen var jag 5 år för tio år sen.
Nu, om tio år, är jag trettifem. Trettiofem!
Men om tio år har jag en unge på tio år också.
Och om tio år om tio år så kommer han vara fem år yngre än vad jag är idag.
Jag kommer tycka att det gått alldeles för fort, medans han kommer tycka att det precis börjat.
Och då, för tio år sen för tio år sen, var han bara en liten fjärt som knappt fanns medans jag om tio år om tio år kommer se tillbaka på mig själv för tio år sen för tio år sen som en ung, snygg och pigg nybliven mamma. Jag ska tänka på det, när jag nu i vintermörkret bara ser en åldrandes, grå och trött småbarnamorsa i spegeln.

What's up in the hooooood?

Igår tog det mig och gubben 10 minuter att äta upp en påse godis. Det är tamejtusan rekord, så länge brukar gottgott aldrig finnas hemma hos oss.

Grabben då? Där går det också undan, helt plötsligt är han en sån där stor bebis. En sån där som sitter själv i stol, en sån där som tar tag i allt han ser och kör in det i munnen, en sån där som vänder sig flera gånger om dagen, en sån där stor en. Vad hände med min nyföding? Han var ju rödmosig och byltig alldeles nyss?! Okej det är häftigt att vara med på resan. Det är det, men var är pausknappen? Eller ultrarapidknappen? Kan det gå liite långsammare så man hänger med? Jag ville ju vara en sån där tuff mamma som är med i svängen... Yo! Jag hänger med!

Nu är det dags att rasta jycken för jag ska iväg till öppna förskolan och sjunga.

Jag använder margarin

Jag gillar att baka. Det känns alltid bättre att frossa på hembakt.. nemas kemas, typ. Jag gillar försås kem också, jag menar vem kan motstå köpekakor?
I allafall..
Igår blev det cocoskaka, väldigt komplicerad och tidskrävande kreation. Eller inte så mycket alls, ehum..

2 ägg
2 dl socker
50 gram smör/margarin
1 1/4 dl mjölk
2 dl cocos
3dl mjöl
2tsk vaniljsocker
1 ½tsk balpulver

-smöra å bröa formen (bröa med cocos mmmmmm)
-smält smöret och låt svalna, eller smält bara lite grann så det inte blir så varmt det funkar också bra, då slipper man vänta.
-vispa ägg och socker fluffigt
-häll på cocosen, smöret och mjölken
-blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker
-vänd ner det torra i det blöta
-in i ugnen på 175ºC 30-40min
-ät ät ät ät ät ät ät

Det värsta med att baka är ju att det tar slut. Där står man och slavar iväg i köket för att sen knappt märka att det en gång fanns kaka. Det har förstås med sällskapet att göra. Jag har numera börjar tjyväta av kakan för att hinna få i mig rimlig del, innan karlen upptäcker att den är klar och mumsar i sig härligheten i ett endaste nafs.
Men det är faktiskt det kakor är till för - att ätas!

Respect My Hustle!

Det ekar numera i min inte alltför lilla trea. Känns märkligt. Ekade det förr? Med förr menar jag naturligtvis tiden innan vi släpade hem en bit av skogen. Vi hade nämligen en gran den här julen. Nu är den ett minne blott. Jag minns dagen då den kom hem, så där passligt runt den 20e december..
- Oooo, aaaa... lät det.
Vi klädde den med gröna blinkande lampor längst in mot stammen, en vanlig ljusslinga runt om, och så mycket krims och krams vi kunde tigga till oss av mina päron. Den blev underbar! Wonderbaum! Såå grööön å graaaann (vem minns Ronny & Ragge?).. Men nu är helvetet äntligen borta! Vi fyllde samtidigt en ICA påse med barr. Skönt, jag har pillat ut barr ur sockorna i flera dagar nu. Minnena går tillbaka till barndomens barfotasomrar när man skulle gena genom skogen och kom fram med fötter som gröna igelkottar. Så på tiden man sparade genom att inte sätta på sig skor, eller att vägra gå på parkvägen, fick man pilla ut gröna små nålar från fossingarna... Ah, ljuva barndom...

Appropå barndom är min son idag 4 månader! Det känns så obetydligt lite när jag inte kan tänka mig en verklighet utan honom. Det känns som om han alltid har varit en del av mitt liv, men för ynka fyra månader sedan kunde jag inte ens i mina vildaste fantasier föreställa mig hur ett liv med honom skulle se ut.. Men here it is! Fyllt av bajs, små vita spyor som luktar mer än man någonsin kunde ana, dregel och åter dregel, nerkissade tröjor (både hans och mina...), öronskärande skrik, men framför allt kärlek, kärlek KÄRLEK!!

Vi var hos bvc med han i veckan.. grabben växer så det knakar =) 6660g och 64 cm!



Peace out!

hönsburen

Idag var det tamejtusan hur fint som helst ute! Solen sken, pudersnön låg och gnistrade på marken, den kyliga luften bränner i kinderna som blev alldeles väderbitna och rosiga. Jag älskar vintern. I alla fall när vintern faktiskt är vintrig. Jag har ingenting för när hösten aldrig riktigt slår över och blir vinter. Jag hatar när temperaturen ständigt pendlar mellan +1°C och -1°C, ömsom regn ömsom snö, ena dagen är det slask andra dagen behöver man broddar. Jag Hatar Det! Men det här, det här är lovely!

Karln var hemma idag så vi packade på hela familjen 3 lager kläder och tog oss ut en sväng. För mig var det extra härligt eftersom jag inte gått utanför dörren på vad som känns som minst 3 evigheter (1ochenhalv dag!).
Hunden, som för närvarande läker en korsbandskada, klarar inte av att gå längre än 15 minuter så henne lämnade vi hemma efter att hon fått sig en liten runda. Sen kom snilleblixten. Den där superbra ideén som man tycker är toppen ända fram tills efteråt, då man inser att den sög. Vi går till Coop Forum för att handla, JAAAAA!
Gubben behöver vantar, familjen mat och jag har en kupong på 50kr på barnkläder. Perfekt, how can we go wrong?
Vi börjar med att som vanligt glömma bort att det är skitsvårt att gå vår vanliga väg dit med barnvagn (när ska vi lära oss?). Men som tur är kommer vi på det i ganska god tid och svänger in på den alternativa, mycket tråkigare och betydligt betongigare vägen. Här dyker nästa tecken på felbedömning av toppenidé upp, återigen, även den nya vägen vi valde är bitvis helt igensnöad. Vi måste ta ytterligare en detour för att ta oss till det stora härliga Coop. Men ingen av oss har ännu reagerat på detta med negativitet. Nej, vi skojar och skrattar och har det riktigt gott. Så där gott som de har i skräckfilmer precis innan den första storbystade och konstigt nog avklädda blondinen blir brutalt och blodigt mördad av den ännu inte avslöjade, men som man ser siluetten av och därför kanske, kanske kan gissa sig till vem det kan vara, mördaren. Ungefär så.
Fler hinder i form av snö dyker upp, men till slut har vi pölsat oss fram hela vägen till affären, och den lyser!
Vi har det trevligt, strosar runt och stoppar ned ditten och datten i korgen. Jag upptäcker att den förträffliga kupong jag har gick ut vid årsskiftet så vid det här laget börjar jag känna mig ganska nerslagen. Vi beger oss mot kassan och därmed nådastöten, till det jag alltid glömmer och varför jag egentligen hatar Coop - det är förjävulskt dyrt!
Vi har alltså köpt vantar och raggisar till karln, nappar och ett par solglajjer
till Otis, garn till mig, lite konserver, kakor och kaviar, jag tror vi även fick med ett paket margarin... för det ringa priset av 587:- Vafan!
Det är så surt hur man går dit och tror att man ska köpa grejor och spara en slant, men det slutar alltid med att det kostar en arm och ett ben, och sen när man kommer hem har man ändå inget att äta. Vi måste ju fortfarande handla själva maten.
Och de ska vara så miljövänliga och ha ett stort urval av ekologiska och kravmärkta varor (och de har de faktiskt, props!). Men vad coop betyder på engelska är det nog ingen som direkt reflekterat över, förutom jag då, och möjligtvis min far som tycker att det är sååå roligt med lingvistik och extraknäckar som språkpolis.

Men markera mina ord, om några veckor har både jag och Mannen glömt den här fadäsen och kommer tro att det är en superbra idé att gå och handla "mat" på Coop. Det är ju trots allt så billigt, eller?
Jaja, vi hade i alla fall tur med vädret...

Diskmanskinen

Vi har det så jävla lyxigt hemma hos oss. Åtminstone för vissa av oss.. Vi besitter nämligen en högklassig, sjukt miljövänlig, och framförallt snygg diskmanskin!
Kalle är hungrig och går ut i köket som är fullt av disk. Hur mannen kan ackumulera så mycket disk på 24 timmar är för mig ett mysterium. Men då kommer han kommer och klappar på mig?!
-Malin jag är huuuuungrig, säger han med sin absolut ynkligaste röst och gör sitt bästa för att tindra alternativt hypnotisera mig med ögonen.
Men jag har ju paxat duschen! (Ja man måste paxa duschen som bebismorsa, antingen det eller så kommer man fortsätta att lukta gårdagens bebisspya.)
Men du är ju så bra på att diska...
Och det stämmer, jag är skitbra på att diska. I varje fall om man ska jämföra med vederbörande. Jag kan städa hela köket inklusive luckor och golv på halva tiden det tar för min Kalle att hälla upp diskvattnet. Fråga mig inte hur men så funderar världen hemma hos oss. Därför diskar jag. Diskmanskinen..
Men å andra sidan har jag det ganska bra jag med. Jag har ju inte lagat mat mer än kanske 3 gånger det senaste året, vilket är ungefär lika många gånger som Kalle har diskat.
Det är nog ganska rättvist ändå..

ungen kan sova!

Barnet är bra mysigt va! Igår så vaknade jag av att min Otis klappade mig i ansiktet. Jättemysigt. Fast små barn har ju inte riktigt hajjat det där med finmotoriken, så egentligen vaknade jag väl av att barnet sliter mig i näsan och/eller underläppen. Jag slår upp ögonen och ser en tokglad bebis med ett ordentligt tag om sin mammas överläpp samt några hårstrån. Vad ska det bli av barnet? Vi ska iallafall aldrig ha hamster. Jag har hört att om de torterar hamstar som barn blir de gärna någon slags psyko senare i livet. Vad de blir när de torterar mamma vet jag inte.. förmodligen moderat. Åh snälla söta rara Otis, bli inte moderat!
Fast then again, han menade väl inte att tortera, han försökte säkert bara hitta mjölkknappen.

Idag har det inte hänt nåt. Ingenting. Det hände så lite att jag var tvungen att skriva om igår. Men det är en lögn. Det hände massor av saker idag. Otis drog hunden i svansen, sen rullade han över på rygg. Jag har semirensat klädkammaren, nu är bara det mesta kvar. Jag tog en tupplur. Men jag har varit hemma och gått runt i jamasen hela dan, då känns det riktigt ohändelsefullt och tråkigt.
Jag har också tvättat, och bytt ut Otis blöjbrallor för han har vuxit ur de flesta som låg framme.
Nu sover han igen.
Jag väntar på att gubben ska fixa klart käket. Jordärtskockssoppa. Smarr.
Jag har också beställt tygprover från internet, ska sy soffkuddar.

Imorgon ska jag byta kläder!

dunk & stånk

Vad härligt det är när man inser vilket lyhört hus man bor i. På ena sidan lägenheten bor tydligen två tåg, ja det låter kanske lite konstigt men det verkar inte bättre. Jag hör ju klart och tydligt hur de rusar fram där inne på rälsen, rälsena, rälser(?), som ovanligt nog sitter på väggen. Det skulle också kunna vara två smågrabbar på runt 6-8 år, men det uttalar jag mig inte med säkerhet om, jag tror på tågen!
Från andra sidan lägenhet hör man oftast inget, eller sällan något, vilket man nu väljer. Ibland spelas det musik, och det är ju trevligt. Jag gillar musik jag med. Men det är inte lika trevligt när man ofrivilligt måste medverka i grannens.. eh.. akt. Först hör jag ett konstigt rytmiskt dunkande. Det tar ett tag innan man förstår vad som försigår, så jag spänner såklart öronen och fnular. Sedan hör man det, inte lika tydligt som dunket, men där var det - stånkandet och stönandet. Åh vad trevligt..
Men jag är inte den som är missunnsam, klart som tusan grannen ska få ligga! Det var ju lördag och allt. Själv låg man och läste nån föräldratidning.. men jag är inte bitter.

I övrigt är idag en mycket fin dag med blå himmel och krispiga vita träd. Jag äter äggfrulle.

bajs bajs bajs

Ah, ljuvliga sovmorgon! Karln är hemma, bra - ta barnet så jag får sova!

Men kanske inte, vi sitter och myser, han och jag, under täcket. Tills... bajset kom. Kalle kallar barnet för messmörsfabriken. Det är en bra liknelse. Typiskt att blöjan då inte riktigt kan handha all denna messmörsproduktion utan snällt släpper ut skiten på sidorna. Det resulterade i att jag, barnet, täcket och lakanet blev helt nerbajsat. Najs bajs.

Vad är väl en sovmorgon?
Vilken bra anledning det blev för mig att starta dagen med ett varmt bad istället =)

Årets andra dag var trevlig
Träffa singelpolaren för att få min fix av roliga hisorier från tokigt galna nyårsfester, småligg och bränder.

Nu, mat!

Det var 2009, men nu är det inte det...

jahapp, då var det slut på eländet. Eländet 2009. Jobbigt år, mycket mörker. Men jag fick en son, det var fantastiskt!

Nu ska det bli nya tider, Pettson året!
Vi får väl se vad det det har att bjuda på

Mycket nöje =)
vi ses
tjaba