Det brukar sägas att barn inte kommer med manualer, fast det är en lögn. Sen jag fick barn får jag inget annat än manualer om barnskötning. Jag får tidningar i drivor om föräldraskap, otaliga böcker står i bokhyllan som bryter ner allt från hur man fördelaktigast tar hand om en snorig näsa till hur man mosar en kokt potatis på bästa sätt. Men ingenstans kan jag läsa om hur man får andra päron att sluta gnata om deras osnutna ungar.
Det ska diskuteras hit och dit om de är tidiga eller sena. Men jag undrar, är detta beteende, eller snarare behov, endast reserverat till småbarnsåren? Eller sitter man sen som morsa till tonåring och pratar om när ens barn kommer i puberteten, utvärderar mängden finnar i förhållande till ålder?
-Alltså, min Hedda, hon kan, bara 13 år gammal, klämma finnar som en sextonåring! Dessutom drar hon lika stora kläder. Så duktig!
Det ska jämföras och sen ska det egna barnet höjas lite. Jag vill inte. Jag är sjukt stolt över mina ungar när de fixar nåt de inte kunde igår. Hallå - titta på min avkomma, den utvecklas! Sen spelar det väl mindre roll om nån annans unge gjorde samma sak tidigare eller senare än min? Fast så är det inte i föräldradjungeln. Föräldradjungeln är nämligen bajsnödig och tror att barnens utveckling är personliga prestationer och en reflektionen av föräldraskapet. Eh? Ajusstesåatte...
Eller hur! ELLER HUR!
SvaraRadera