Jag har världens bästa grabb. Det är så. Han är helt perfekt. Framför allt är han ju fantastiskt söt. Underbart gosig är han också. Det finns inget mysigare än när han sträcker ut armarna mot mig och jag får en riktigt kram av han. Jag älskar hur han trycker in huvudet mot min hals och letar in händerna i håret. Då smälter mamman=)
Idag smälte morfarmor. Han var sitt trötta pototismos-self och mös i hennes armar. Morfarmor blev alldeles salig. Det var fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar