det ser bra ut

Man träffar sköna lirare i förorten. Man gör det. Man måste bara stanna upp och snacka lite med dom.

-Jaha, var föddes den där då? En okänd man kommer fram till mig och pekar på barnvagnen.
-Ee... på KS, svarar jag.
Han ser lite besviken ut och börjar frenetiskt vifta med armarna. Han verkar rita en stor fyrkant i luften sen utbrister han
-Där har de inga fönster! På Danderyd, där har de fönster. Han fortsätter att rita i luften.
Jag har jobbat på förlossningen på Danderyd, berättar han.
-Jaha, vad trevligt?
-Ja, med kejsarsnitten, jag har jobbat med kejsarsnitten, med kejsaren..
-Fint...
-Ja, där har de fönster, jag har jobbat där. På Karolinska, där har de fönster ut, men bara så ut, inte som på Danderyd, där har de fönster!
Igen ritar han stora, vad jag nu förstår är, fönster i luften.
-Ska du också med bussen? frågar han sen
Och ja det ska jag ju, och undrar om han kommer underhålla mig hela långa resan.
Jag med, säger han nöjt, men den är sen, jättesen, borde varit här nu.
Jag kan inte annat än hålla med, förövrigt var det snorkallt ute och jag exprementerade lite med min vintergarderob den här dagen och utelämnade ullsockorna. Bad move. Det gör jag inte om. Inte förrän i juni, minst.
Sen kommer bussen, jag går på med mina isbitar till fossingar och hör hur mannen börjar prata med någon annan på bussen. Jag tror det handlade om ICA vs. Coop.

Nästa gång ska jag berätta om när jag och mannen träffade Leila K på bussen...