Jag vet inte riktigt hur de gör det. Jag förstår inte riktigt menar jag kanske.
Det är konstgt hur jag, efter att ha varit hemma i snart 3 år, fortfarande ibland översätter engelska till svenska i huvudet innan jag pratar/skriver... varför är det så? Det gäller iofs mest uttryck. It's beyond me. Det är bortom mig...?
Men det var inte det jag tänkte på, det jag tänkte på var hur svårt det är att finna ro en till flera gånger om dagen för att blogga?!
Jag trodde det skulle vara en bit kaka, men så är det inte. Inte alls faktiskt...
Jag trodde, i ett av mina svagare ögonblick, att blogga skulle vara typ som att uppdatera sin facebookstatus, fast mer. Jag trodde det.
Jag tänkte flera gånger, i mitt tidigare mer oupplysta liv, medans jag uppdaterade den där jäkla facebooken att "det här måste ju vara som att blogga, fast mindre.."
Men jag kan nu, upplyst, säga att jag hade fel. Jag gillar inte direkt att ha fel, jag tycker ännu mindre om att erkänna det, mången diskussion har nog slutat otrevligt pga detta, men nu kapitulerar jag..
Det är sjukt svårt! Props till alla dessa bloggande morsor. När hittar man tiden? I de första 6 veckorna av telningens liv förstås jag hur det gick ihop. Snigeln sov ju mest bara då, men nu?
En vacker dag så orkar man, när dom typ har börjat på dagis, ha ha.
SvaraRaderaKram på dej