Projektet

Boyaka? Boy aka? Bou Yakah? Hur stavar man till bojaka? Alltså, det där häftiga engelska kraftuttycket? Engelska? För min inre blick ser jag då en liten Sherlock Holmes, en liten tanig man med dåliga tänder, mustache, en rödrutig kavaj med manchester lappar på armbågarna, en pipa i mingipan och en liten kopp te i mellan pekfinger och tumme, de restrerande fingrarna spretar så där som fingarar spretar på findrickarna
- Aaim äm öun ing glishhh låååd, boou yakaaa!
Eller så kan man välja att se Ali G. Boyaka! Väljer man Ali är det engelska, annars är det nog snarare amerikanska. Men hur stavas det?

Min hund tittar på mig. Bedjandes, vädjandes. Det är tydligt när man ser henne, stackarn är ju undernärd (nej). Det måste varit minst 3 år sen hon åt sist. Med sina sista krafter kämpar hon sig till mig, darrandes, skakandes
- Snäääälla matte, bara en liten bit mat, jag är sååå huuungrig.. jag gör vad du vill, tricks? Så går hon igenom hela repertoaren...
Men där sitter jag, likt Djingis Khan med sina undersåtar. Slafsar i mig allt ätbart utan en tanke på övriga i familjen. Har hon tur blir det över till henne. Hon har aldrig tur.
När det inte fungerar att snällt fråga om bara en liiiiiten bit, går hennes vädjandes över till desperation. Ett kvävt yl kommer fram.
- Kom igen då! Jag måste ha mat! Din mat! Nu!
Jag ignorerar henne.
- Tortyr! Tortyr! Ring Hundombudsmannen, antiterroristlinjen, Kungen, vemsomhelst. Rädda mig från svältdöden!
Om hundar kunde skrika, skulle hon med största säkerhet skrika just det. Stackars hunden... Har hennes tappra försök att få i sig lite mat för dagen ännu inte fungerat byter hon än en gång attityd. Hon blir förbannad. Då ställer hon sig lite trotsigt en bit bort och brummar. Jag skulle vilja säga att hon morrar, men det vågar hon inte riktigt, det är snäppet "trevligare" än att morra.
- ge mig... Ge mig, annars....
Tiggerskan är inte lite fräck heller. Det händer ju att hon får, det händer ganska ofta faktiskt. Men hon har inte förstått att man inte har så mycket valfrihet som tiggare. Blir man erbjuden potatis, ja då äts det potatis! Men inte då. Trots att hon är sååå huuungrig att hon knappt kan gåååå, spottar hon förnärmat ut knölbiten och tittar på mig som om jag hade ett hjärta av sten, och kryper tillbaka för att återigen sätta upp skådespelet. Jag har såklart bara mig själv att skylla som skämmer bort henne med allehanda godsaker.
Typiskt att det ska slå tillbaka så hårt när man är snäll..