dunk & stånk

Vad härligt det är när man inser vilket lyhört hus man bor i. På ena sidan lägenheten bor tydligen två tåg, ja det låter kanske lite konstigt men det verkar inte bättre. Jag hör ju klart och tydligt hur de rusar fram där inne på rälsen, rälsena, rälser(?), som ovanligt nog sitter på väggen. Det skulle också kunna vara två smågrabbar på runt 6-8 år, men det uttalar jag mig inte med säkerhet om, jag tror på tågen!
Från andra sidan lägenhet hör man oftast inget, eller sällan något, vilket man nu väljer. Ibland spelas det musik, och det är ju trevligt. Jag gillar musik jag med. Men det är inte lika trevligt när man ofrivilligt måste medverka i grannens.. eh.. akt. Först hör jag ett konstigt rytmiskt dunkande. Det tar ett tag innan man förstår vad som försigår, så jag spänner såklart öronen och fnular. Sedan hör man det, inte lika tydligt som dunket, men där var det - stånkandet och stönandet. Åh vad trevligt..
Men jag är inte den som är missunnsam, klart som tusan grannen ska få ligga! Det var ju lördag och allt. Själv låg man och läste nån föräldratidning.. men jag är inte bitter.

I övrigt är idag en mycket fin dag med blå himmel och krispiga vita träd. Jag äter äggfrulle.