Det ekar numera i min inte alltför lilla trea. Känns märkligt. Ekade det förr? Med förr menar jag naturligtvis tiden innan vi släpade hem en bit av skogen. Vi hade nämligen en gran den här julen. Nu är den ett minne blott. Jag minns dagen då den kom hem, så där passligt runt den 20e december..
- Oooo, aaaa... lät det.
Vi klädde den med gröna blinkande lampor längst in mot stammen, en vanlig ljusslinga runt om, och så mycket krims och krams vi kunde tigga till oss av mina päron. Den blev underbar! Wonderbaum! Såå grööön å graaaann (vem minns Ronny & Ragge?).. Men nu är helvetet äntligen borta! Vi fyllde samtidigt en ICA påse med barr. Skönt, jag har pillat ut barr ur sockorna i flera dagar nu. Minnena går tillbaka till barndomens barfotasomrar när man skulle gena genom skogen och kom fram med fötter som gröna igelkottar. Så på tiden man sparade genom att inte sätta på sig skor, eller att vägra gå på parkvägen, fick man pilla ut gröna små nålar från fossingarna... Ah, ljuva barndom...
Appropå barndom är min son idag 4 månader! Det känns så obetydligt lite när jag inte kan tänka mig en verklighet utan honom. Det känns som om han alltid har varit en del av mitt liv, men för ynka fyra månader sedan kunde jag inte ens i mina vildaste fantasier föreställa mig hur ett liv med honom skulle se ut.. Men here it is! Fyllt av bajs, små vita spyor som luktar mer än man någonsin kunde ana, dregel och åter dregel, nerkissade tröjor (både hans och mina...), öronskärande skrik, men framför allt kärlek, kärlek KÄRLEK!!
Vi var hos bvc med han i veckan.. grabben växer så det knakar =) 6660g och 64 cm!
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar